Förresten: Tack Fredrik B!
Tre saker vill jag att du tänker på:
1. Stavningen!
2. Håll dig till ämnet!
3. Psykologisera mycket!
Här kommer starten/utgångspunkten för din kria:
Du brukar inte gå på fotboll. Någon match när du var liten, med mamma – pappa var aldrig intresserad. Men idag ska du gå. Malmö FF har vunnit fyra matcher i rad, 3-0 mot Djurgården, 4-2 mot Halmstad, 1-0 mot Gefle och den senaste mot Elfsborg med klara 5-0. Solen skiner, det är söndag och det är dags att möta Helsingborg och du bestämmer dig för att gå. Tidningarna spekulerar i publikrekord och det ser underbart ut när du närmar dig stadions norra kurva. Ljusblått överallt, flaggor, tröjor, halsdukar… och du är också smyckad. Du tar dig genom visitationen och betalar din biljett i luckan. Styr stegen mot klackens centrum. Det är trångt och du måste trampa på en del tår för att ta dig dit, men snart står du mitt ibland dem. De hårdaste, de rakade och tatuerade malmöpågarna. De som sett varenda match sedan 1986, som stod och sjöng under de regnkalla matcherna när laget låg i superettan, som åker på alla bortamatcher och som inte bangar för att ge eller ta en smäll om det kniper. Själv vet du knappt hur lång en halvlek är och har bara en aning om att båda i Malmös anfallsduo har förnamn som börjar med J..
Men du är här.
Du märker att de runt dig tittar lite konstigt på dig men struntar i det. Du har ju precis lika stor rätt att stå här som de har. Tycker du.
Så går den igång. MFF-hymnen. Pam pa-da-pa-dam… och samtidigt som spelarna kommer ut på banan knäpper du upp jackan och där är den, tröjan du fick av dina arbetskamrater som en fin present när du berättade att du skulle hit. Ljusblå och fin, med stora svarta handmålade bokstäver som bildar ordet MEDGÅNGSSUPPORTER
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar