Det började med en grogg...

Som alla bra idéer startade även den här med sprit. Det var en natt för sex eller sju år sedan efter en kväll med öl och sprit och vänner på möllan i Malmö. Så hamnade vi till slut som man alltför ofta gör på intergrill med en flottig kebab i handen, och eftersom omdöme och sprit knappast är de bästa av vänner kläckte jag ur mig något som dessa vänner med berusade huggormars snabba om än lite sluddrande tungor började håna mig för. Det händer också alltför ofta. De menar inget illa. Jag förlåter dem.
Bakgrunden till mitt uttalande var att min då åttaårige son hade fått en lapp hem från sin fröken om att de skulle ha en dags hälsosamt vinteridrottande och på lappen hade denna välutbildade kvinna med ett stort ansvar för framtidens medborgares bildning skrivit ordet ”skriskor”. Just det. Stavat precis så. Klart man blir förbannad.
Problemet med att jag klagade på detta just där och just då och just inför dessa vänner var att flera av dem var och är lärare. Och det vet man ju, kårandan bland dem är ju värre än bland poliser. De här lärarna var ju dessutom inte helt nyktra. Så de blev ganska provocerade och jag blev provocerad av att de blev provocerade och tyckte att om man inte kan stava kan man inte jobba som lärare. Ett högst sant och i diskussionen relevant uttalande tyckte jag, men hånet fortsatte. Stygga varelser de där.
Alldeles ensam i denna diskussion var jag. Inget stöd fick jag. Och där satt jag med kebabens blandade sås rinnande längs fingrarna och fann mig plötsligt kräva att man testade lärares språkkunskaper. Även detta blev jag hånad för, och vännerna undrade med ironins bittra droppar drypande från mungiporna om det inte fanns andra yrkesgrupper som det skulle ställa samma eller liknande krav på.
Det är klart att det finns.
Varför ska man hägna in detta till vissa yrkesgrupper? Är det inte så att det helt enkelt finns viss kunskap du måste ha för att ärligt och rakryggat kunna kalla dig människa?
Vännerna svarade naturligtvis att de inte tyckte detta och även om de skulle gå med på att det var på det sättet, undrade de vem det var som skulle bestämma vad som skulle vetas och vem skulle bedöma denna kunskap. Eftersom jag är den jag är och jag var så full som jag var den kvällen ställde jag utan tvekan upp.
Det var där och så det föddes.
Slutprovet.
Det ultimata testet du ska göra och klara för att kunna kalla dig människa.
Klarar du det är du okej.
Klarar du det inte är du slut som artist.

Hånet har naturligtvis inte slutat, och diskussionerna om slutprovet har med jämna mellanrum dykt upp i samband med att jag och dessa vänner intagit sprit. De senaste åren har hånet och frågorna mest handlat om när detta prov egentligen skulle dyka upp i sinnevärlden. Och jag håller med. Det har tagit alltför lång tid. Men väntan är slut. Här är det.

Under det år vi har framför oss kommer det på denna blogg publiceras 13 frågor med högst varierande ämnesval. Vissa kommer att vara raka kunskapsfrågor, andra av mera diskuterande natur. Vissa med bara en fråga, andra uppbrutna i a, b, c och ibland kanske till och med d-frågor. Gemensamt för alla är att det verkligen finns ett rätt svar, ett ordagrant rätt svar. Så om du har modet att sätta själva ditt människovärde på spel – gör slutprovet. Svaren skickas till slutprovet@gmail.com. Antingen kan du svara på frågorna vartefter de kommer eller kan du vänta tills alla 13 är publicerade och svara då. Jag lovar – alla som skickar in svar kommer också att få ett omdöme. I sinom tid.

PS. Naturligtvis kommer jag även att då och då tycka till och vädra mina åsikter om allehanda ting. Slutprovet är ju trots allt bara en del av mitt liv. Förlora fokus på provet kommer jag dock inte att göra.