Så var det dags igen… lobbygänget på Föräldraföreningen mot Narkotika larmar och gör sig till igen. Den här gången fylls spalterna om kokain hittat i drogtestade 12-åringars urin. Slutsats? Vi måste testa fler och yngre barn… Jovisst! Anki Johansson som är rådgivare på fmn i Malmö säger ibland annat Metro att ”Vi måste sluta tro på att integritet är det viktigaste som finns.”
Hallå?!
Blir man inte mer än lite rädd?
Jag tror många av dem som jobbar med fmn och liknande organisationer är alldeles underbara människor som ofta gör ett sanslöst bra jobb för att hjälpa unga som ramlat fel i livet.
Men så fort de ska uttala sig om och försöka analysera frågor som är lite större än de själva hamnar de så fel så fel. Sans och vett och blick för de egna frågornas större sammanhang kastas helt överbord. Och dessa säkerligen fina människor blir plötsligt inte så goda längre. det blir alldeles för mycket ändamålen helgar medlen och en människosyn ingen bör vara stolt över lyser igenom och förmörkar allt det bra de säkerligen gör och vill göra. Så hamnar vi i tester & tvång.
Samma sak med det mesta, egentligen:
Skadegörelse? – kameror & murar.
Klotter? – vakter och våld.
Ungdomsrån? – sätt upp kameror över hela stan.
Stenkastning mot bussar? – dra in linjerna.
Bråk i skolan? – flytta de jävlarna.
Kan vi verkligen låta all världens Jan Björklundar på detta sätt sätta tonen för hur vi vill att våra ungdomar ska ha det och hur de ska bli? Orkar vi inte göra det svårare för oss?
Kan det inte vara så att knarket inte är det egentliga problemet, att skadegörelsen inte är det egentliga problemet, att klottret inte är det egentliga problemet (om det nu alls är ett problem), att bråkiga skolor inte är det egentliga problemet?
Någon som sa fritidsgårdar? Möjlighet för unga att få jobb? Gettoisering av storstäderna?
Trodde inte det.
Så sitter alla i varsin liten möteslokal och skickar ut sina larmrapporter – vanligtvis i samband med att det är dags att söka bidrag – och skrämmer upp varandra med 12-åriga kokainister och andra monstrositeter som bara kan avhjälpas och kväsas med våld & tvång.
Jag erinrar mig den där underbara Hassanbusringningen där Kristian Luuk ringer upp just Föräldraföreningen mot narkotika och presenterar sig som representant från Föräldraföreningen för narkotika och vill berättar att de vill ha en sansad debatt. ”Nä då tror jag du kan glömma oss.”
Så kan det vara. Men måste det vara det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Undras om det är samma fenomen som ligger bakom varningar om att lågstadieelever lägger ut sexbilder med sig själva på nätet? Nån i DN påstod att det är så i alla fall. Låt oss hoppas att det handlar mer om moralpanik än om fakta.
Fast moralpanik är inte bra det heller.
ja hejdu
säkert är det precis som du säger – försökte komma åt det gamla faktum att även om intentionerna är goda är det inte säkert att resultatet blir det.
hej
Tycker mer att det är föräldrar som inte klarar av att uppfostra sina barn och istället för att ta uti med sina egna tillkortakommanden så går man ut och gapar för full hals att det är samhällets fel.
Ska vi göra en lag så fort dom inte klara av sina barn då kommer vi alla snart att leva en vadderad sandlåda
Skicka en kommentar