Isolera Vellinge!

Jag och familjen tog en liten biltur söderut häromdagen, till ett litet konungarike insprängt i Sverige: Vellinge. Alltså, det är ju inget konungarike, men de skulle allt gärna vilja vara ett litet Monaco, Liechtenstein, Luxembourg. Om de fick. Men si det får de inte. För än så länge tillhör de Sverige.
I detta lilla samhälle (det är mer än så – det är en kommun som innehåler Ljunghusen, Skanör, Falsterbo etc, idel låginkomstsamhällen alltså – not! Medelinkomsten i Vellinge är 246 600 riksdaler att jämföra med Malmös medelinkomst som är 174 100 spänn*) är man inte glad för invandrare. Göran Holm som skryter med att Vellinge har Sveriges lägsta skatter, kallar sig numera för borgmästare och har suttit på sin lilla tron sedan 1981 och om han finge som han ville skulle han utropa sig själv till kung (han kallas också lite skämtsamt & wild and crazy för kung Göran).
Moderaterna fick i senaste valet ca 67 procent och så har det alltid varit därnere. Inte konstigt med tanke på vem som bor där. Och visst, så kan de väl få ha det. Det är ju demokrati och de har röstat och lille borgmästaren/kejsaren sitter där han sitter och allt är gott och väl.
Men si det är det inte. Det är inte alls gott och väl. För de är bara parasiter.
Varje morgon går ett stort antal människor (ca 10.000 st) ut från sina vellingevillor och sätter sig i sina bilar och kör in till Malmö. Jag har inte hittat några siffror, men eftersom en hel del av det som inte finns i Vellinge finns i Malmö som teater, konserter malmöfestival och annat kommunalt subventionerat antar jag att dessa 10.000 och kanske några till som jobbar i hemorten även tar del av detta. Äh, jag antar inte. Jag vet.
Och då är det väl inte konstigt att de har så låga skatter – de behöver ju inte betala för en massa saker som jag och alla andra malmöbor måste betala för. (Jag har verkligen inga problem att betala för verksamheten som sådan, tvärtom – men jag ser stora problem i att subventionera teaterbiljetter till människor som bara vill ha och inte betala för det och som dessutom med sin årsinkomst skulle kunna betala mycket mer än jag.)
Det som är riktigt riktigt riktigt stötande är att Vellinge är den enda kommun i Skåne som inte tar emot flyktingar. Nu i veckan sade man åter nej, den här gången till att placera ensamma flyktingbarn (alltså barn som kommit hit utan mamma eller pappa eller annan anhörig) i familjehem i kommunen. Men att det skulle vara rasism, att det skulle bero på huspriserna skulle rasa om några såna där skulle komma hit – det kan vi väl inte tro. Nej, de skyller på att de tyvärr inte har möjlighet att klara av det, att det är en statlig angelägenhet och skulle vi bara kunna få ge socialbidragen till företagare som kunde anställa flyktingar skulle vi gladeligen ta emot dem.
För så kan man ju också säga nej: genom att säga ja – om detta och detta och detta omöjliga villkoret uppfylls.
När man åker in i Vellinge ser man en skylt där det står "Här är friheten större". Men så låt dem då ha sin frihet. Men de kan få ha den i Vellinge. Alldeles själva. Släpper inte de in flyktingar får de inte komma till oss alldeles gratis. Ekonomi som politisk påtryckning, helt enkelt och klassiskt.
För att få bort apartheid från Sydafrika valde världssamfundet efter många om och men att isolera landet. Genom att inte handla, inte köpa, inte sälja saker lyckades man göra apartheid till en dålig affär.
Bra idé, tycker jag. Det fanns på den tiden något som hette ISAK, Isolera Sydafrika-kommitten. Inspirerad av dem tycker jag att vi härmed startar IVEG – Isolera Vellinge-gruppen.
Som första krav tycker jag att vi ställer att alla de 10.000 som bor och röstar och betalar jättelite skatt i Vellinge och jobbar och inte betalar någon skatt alls i Malmö ska få betala en inte så liten avgift – jag vet inte exakt hur mycket, men en hundring om dagen känns runt och bra… – varje gång de ska ta sig in till Malmö. För att de sliter på våra gator, för att de njuter av våra parker, för att de får köpa subventionerade konsert- och teaterbiljetter osv. För att de inte använder sina jättemånga pengar för att hjälpa dem som behöver hjälp. Så får de se hur jävla kul den där friheten egentligen är.
Då kanske den där friheten inte är en så bra affär – om man tänker efter.

*Källa: Dagspress.se