Tebax – New and improved

Inte för att så många kan ha saknat mig, men här är jag. Ett av mina nyårslöften var att jag skulle börja blogga igen. Så här är jag. Länge sedan sist.

Jag tog slut strax efter sommaren – har inte skrivit här sedan nationaldagen, vilket naturligtvis inte har något att göra med varken nationalism eller avsaknad av den.

Sedan sist (i ingen ordning alls) har jag: jobbat, varit i Tunisien (igen, igen!), läst böcker, promenerat med hunden, sett alldeles för många dåliga och alldeles för få bra filmer, varit på alldeles för få konserter – fast Roky Erickson var bara total gåshud från första till sista minut – läst en massa böcker jag inte minns (varför läser man dem då, kan undras), varit full, läst fler böcker (Lemmys självbiografi såklart, en massa annat som jag inte riktigt minns just nu), gått med i Facebook (eller som vissa kallar det Faecesbook) och fortfarande inte förstått vitsen riktigt, spelat Wii, konsumerat alldeles för mycket, varit irriterad för att Nyamko Sabuni fortfarande inte bjudit in Vellinge till den där uppläxningen hon lovade skulle ske, jobbat, varit full, installerat nytt operativsystem på min dator, shoppat mer, fyllt år, firat jul, sett min äldste telning flytta hemifrån, och överhuvudtaget gjort alldeles för lite.

Jag skulle vilja säga att det nu ska bli ändring på det, men jag känner mig själv för bra.

Men några saker kommer förhoppningsvis att hända.

Den här bloggen kommer att återuppstå.

Detsamma gäller för själva Slutprovet™. Fler frågor kommer.

Jag lovar.

Annat också.

Föresten, jag är arg på Bromölla också. Alltså inte själva kommunen. Självklart.

Men ni har säkert läst om att Sverigedemokraterna lade en motion som den socialdemokratiska majoriteten antog. Motionen handlade om att man skulle göra ett så kallat "flyktingbokslut", för att se om flyktingarna kostade mer än väntat eller mer än de smakade eller mer än man hade råd med eller mer än svenskar. Jag vet inte riktigt varför.

Marita Ulvskog gick i taket och tog kommunalrådet i örat som fick backa och gjorde det, fast inte riktigt heller. Åke Hammarström, kommunalråd, uttrycker sig bland annat så här i dn:

"- De sverigedemokrater vi har här i Bromölla har aldrig profilerat sig som främlingsfientliga. Och vi vet ju själva vad vi vill och menar med beslutet.

Senare på dagen medger Hammarstedt dock att han borde ha läst på mer i sverigedemokraternas kommunpolitiska program. "

Jag vet inte riktigt i vilken ände man ska börja dissekera denne mans politiska naivitet (och nu uttrycker jag mig snällt – jag hade gärna skrivit saker som var betydligt mer ärekränkande, men det kanske inte behövs efter ett sådant uttalande)

Såklart har det blivit en massa debatt om det här. Några (gissa vem) tycker att socialdemokraterna vill mörka kostnaderna och "vägrar ta debatten", andra tycker att det är helt okej att kolla vad det kostar men inte på något "sverigedemokratiskt sätt".

Så skriver exempelvis Aftonbladets ledare just det sistnämnda här.

Och förstå mig rätt. Jag tycker det är okej att ta reda på vad saker kostar och inte kostar. Det är inte det.

Problemet med den här debatten är det vanliga, och varför vi alltid hamnar så fel.

Vi har ju tydligen bara en metod att mäta saker på.

Vare sig framgång, eller motgång: i ekonomi. Även om frågan – som i det här fallet – inte har med (eller borde ha med) ekonomi att göra.

Kalla mig naiv och örfila mig med en gammal nors, men borde det inte finnas andra sätt att mäta medmänsklighet på? Förslag?